FlyMe Cup Match Nr 4 Handelsbanken var lite sura för att FlyMe använt Nordea för en likvidplacering om MSEK 100 under våren 2006

Under torsdagens förhör med styrelseordföranden för FME (f.d. FlyMe Europe AB), Björn Olegård i Göteborgs Tingsrätt nämnde Olegård att han i efterhand förstått att Handelsbanken blivit sura redan före sommaren 2006 utan att styrelsen då fick vetskap om detta.

FlyMe hade inga banklån och därför hade styrelsen ingen egen kontakt med banken vid denna tiden, vilken för bolagets del sköttes av Accountable Manager tillika VD för flygbolaget FlyMe, Fredrik Skanselid och Jörgen Carlsson, främst genom ”internetbanken”. Det har visat sig i efterhand att man hela tiden haft Fredrik Skanselids personliga bankman i Gårda (Mats Berntsson) som bolaget FlyMe:s ansvariga kontaktman.

Handelsbankens kontor i Gårda Göteborg med VD Fredrik Skanselids personliga bankman Mats Berntsson tjänade mycket stora %-avgifter (miljonbelopp) på FlyMe:s kortförsäljning från Visa/Mastercard.

.

I strid mot VD Fredrik Skanselids och Ekonomichef Jörgen Carlssons (Karlssons) vilja hade styrelsen under våren 2006 beslutat att placera en överskottslikviditet om MSEK 100 på ett ränteavkastande placeringskonto hos Nordea i Smålandsstenar som gav väsentligt bättre ränta än ”husbanken” i Gårda/Göteborg gav på motsvarande korttidsplacering.

Efter placeringstiden lyftes de MSEK 100 tillbaka till Handelsbanken under sommaren 2006.

Vid denna tiden var korttidsplaceringen ingen stor styrelsefråga, men man tyckte att bolagets överlikviditet inte placerades till särskilt bra villkor hos den ordinarie husbanken Handelsbanken i Gårda/ Göteborg.

Sett i efterhand har kanske styrelsen fått lära sig att man inte skall gå emot sina tjänstemäns beslut ”på det viset”. Och oavsett om man har lån eller inte bör styrelsen och VD alltid personligen hålla i bolagets bankkontakt.

Det har nog denna styrelse och koncernchef (moderbolags-VD) lärt sig också vid det här laget.

Senare under hösten 2006 när man skulle välja insamlingskonto för den senast beslutade emissionen den 31 augusti 2006, valde man just Nordea att placera emissionsinsamlingen på. Ett Nordeakonto hos Hamilton Advokatbyrå. Detta Nordeakonto blev sedan i pressen kallat för det ”hemliga kontot”.

Senare skulle det visa sig att detta val av bankkonto i NORDEA för emissionsprocessen, skulle få dramatiska följder trots att husbanken borde vara van vid att nyemissioner ofta först samlas in till andra banker (valt emissionsinstituts bank) innan emissionspengarna sedan hamnar hos husbanken i samband med att pengarna tillgodoförs bolaget.

Det är ju bättre att lära sig sent än aldrig.

Handelsbankens första åtgärd mot FlyMe kom den 7 september 2006 med en osann Handelsbanksanalys över FlyMe:s publicerade trafiksiffror. Handelsbankens medarbetare Ann Bowers ”förkläddes” till flygexpert och uttalade i TV och Dagens Industri att FlyMe:s publicerade trafiksiffror inte var korrekta. Detta var startskottet för det mediadrev som därefter pågick länge mot bolaget.

Handelsbankens ursäkt för ”mediahändelsen” hjälpte föga. Mediadrevet var redan startat och där det efterhand av flertalet journalister ansågs mer och mer tillåtet att vinkla uppgifter om FlyMe osant och negativt.

Styrelsen var oerfarna om den enorma påverkan upprepat negativa uppgifter i media så småningom får.

Styrelsen såg paradoxalt nog att biljettförsäljningen ökade oavsett hur illa bolaget än baktalades i media och kände att kommande prestationer under år 2007 snabbt skulle ge ett slut för den negativa uppgiftsspridningen i media. Andra kvartalsrapporten år 2007 skulle ge lång näsa åt alla dem som baktalat bolaget.

Styrelsen anlitade aldrig någon egen tung mediabyrå vilket man kanske borde gjort. Sett i backspegeln har ju erfarits hur en långsiktig mediakampanj så småningom påverkar omgivningens bedömning av bolagets fortsatta möjligheter.

Det är inte vad man publicerat i pressreleaser som långsiktigt hämtas in i folks medvetanden utan det är vad olika journalister väljer att skriva i artiklar som tas in i medvetandet hos bolagets omgivning. Detta gäller oavsett om mottagaren är ”mediakritisk” eller inte säger en expert.

Sensmoralen torde vara att tungt investera i en tung mediabyrårelation om man leder ett bolag under stark frammarsch. Ett investeringsbeslut som andra. Annars kan det få ett tvärt slut, även om bolagets styrelse och VD upplever att bolaget presterar mot sitt mål.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>